Nu är Tereza hemma igen
Hejsan alla vackra koppar och resten av folket : ) Nu är Tereza hemma igen och tänkt börja skriva lite. Too bad att man inte valde att vara totalt anonym på denna bloggen för jag har smaskiga detaljer som får lov att passera fel öron... Låt mig sammanställa Thailand resan med att säga att den var bara helt underbar ;-)
Mestadelen spenderades på Phi Phi, en ö som består av MASSVIS små affärer, matställen, vit sandstrand, turkost hav, sol och party. Så klart. :-) Första morgonen var helt suverän, efter knappt någon vila från Oslo till Gbg med bil och sedan flyg till Phuket och båt till Phi Phi startade naturligtvis jag och Anna med alkoholförtäringen. Denna vilda, galna kväll där lycka och överraskning på hur bra man kunde må slutade med att jag och Anna satt på stranden med ett gäng blandat turister och thailändare och väcktes tillbaka i verkligenheten av en varm uppstigande sol. UNDERBART. Vi gick hem och sov för att sedan spendera dagen och eftermiddagen på stranden :-)
Jaa, orka med detaljer här. Ungefär så såg resan ut, bara rent av frihet. En morgon när jag gick hem med solen som redan vaknat träffade jag på en söt liten svart/vit apa som tvunget skulle skaka hand och krama mig hej. De andra turisterna som faktiskt vaknat efter en natts sömn log mot mig som om de förstod hur fri jag kände mig och att jag egentligen inte ville pausa allt för lite obetydlig sömn.
Så red jag elefanter också; "Jag kan allt tänka mig att vara en djungelprinsessa om jag har elefanter som bär runt mig", halvt skriker jag till Fredrik (norsken) som är med. Typiskt mig. Dagen innan så hade jag hoppat Bungy Jump med, något som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Det var jag och Anna som gjorde det för att det är så mycket hon och jag. Bara hoppa, släppa taget och lita på sin instinkt. Vi stog där uppe i 7 minuter för att jag inte ville släppa taget just då. Ni skulle sett mig! HAHA. Höll kramaktigt tag i den 50meter höga kranen, min hand blev vit. Om och om igen försökte Thailädaren och Anna få mig att släppa taget. "Aldrig" tänkte jag, "då knuffar han ner mig och jag kommer dö av rädsla". Den solbrände Thailädaren LOVAR "not to push me" och när jag lägger armarna runt Anna så ger Anna honom en blick som tydligen betyder "knuffa oss" och ner flyger vi. HAHAHA. Har aldrig varit sååå rädd. Jag var ju till och med rädd när vi studsade upp i luften, vilket vi gjorde säkert fyra gånger. Jag som är höjdrädd, varför skulle jag göra så för?? Men så värt det!
Nu är jag hemma igen och det är kallt och grått i Oslo. Klart Tereza längtar härifrån, vad skulle hon annars ta sina tankar till? Nu är jag i alla fall medlem på en nanny sida och hoppas hitta en familj i Beverly Hills, LA. En kompis bor där och jag älskar ju US and A som ni vet.
Nu är jag lycklig, så lycklig! Efter att Internet varit nere hela dagen fungerar det äntligen och det första jag ser är att Carro har skrivit ett medelande till mig! :) Saknar ju er flickor något enormt, det ska ni veta! Sedan har Anthony skrivit ett mejl där han skriver att han saknar mig och det är ju bra för jag behöver tid att tänka men inte lämna något efter mig. Nu ska jag behålla allt och alla jag har i mitt liv för ni är guld värda :-)
Snart blir det en välförtjänt film på kino (bion) i Oslo, vi har faktiskt städat hela lägenheten idag och rengjort diskmaskinen.
Precis som i USA så spelar de nationalsången i Thailand också och man måste ställa sig upp innan filmen när den spelas. Undrar hur det är här i Oslo? Som i Sverige när man ser någon gammal ful gubbe löjla sig och sedan en stor text som uppmanar: "Mobiltelefoner av och inget annat störande ljud borde försekomma". Haha, fast på norska då?
KOPPEN ÄR PÅ TOPPEN när hon tänker på allt det underbara här i livet.
Hur mår ni mina prinsessor?
Nästa inlägg så ska jag lägga upp lite sötebilder på er för minnenas skull.
Lööööv ya ;-)
Mestadelen spenderades på Phi Phi, en ö som består av MASSVIS små affärer, matställen, vit sandstrand, turkost hav, sol och party. Så klart. :-) Första morgonen var helt suverän, efter knappt någon vila från Oslo till Gbg med bil och sedan flyg till Phuket och båt till Phi Phi startade naturligtvis jag och Anna med alkoholförtäringen. Denna vilda, galna kväll där lycka och överraskning på hur bra man kunde må slutade med att jag och Anna satt på stranden med ett gäng blandat turister och thailändare och väcktes tillbaka i verkligenheten av en varm uppstigande sol. UNDERBART. Vi gick hem och sov för att sedan spendera dagen och eftermiddagen på stranden :-)
Jaa, orka med detaljer här. Ungefär så såg resan ut, bara rent av frihet. En morgon när jag gick hem med solen som redan vaknat träffade jag på en söt liten svart/vit apa som tvunget skulle skaka hand och krama mig hej. De andra turisterna som faktiskt vaknat efter en natts sömn log mot mig som om de förstod hur fri jag kände mig och att jag egentligen inte ville pausa allt för lite obetydlig sömn.
Så red jag elefanter också; "Jag kan allt tänka mig att vara en djungelprinsessa om jag har elefanter som bär runt mig", halvt skriker jag till Fredrik (norsken) som är med. Typiskt mig. Dagen innan så hade jag hoppat Bungy Jump med, något som jag aldrig trodde att jag skulle våga. Det var jag och Anna som gjorde det för att det är så mycket hon och jag. Bara hoppa, släppa taget och lita på sin instinkt. Vi stog där uppe i 7 minuter för att jag inte ville släppa taget just då. Ni skulle sett mig! HAHA. Höll kramaktigt tag i den 50meter höga kranen, min hand blev vit. Om och om igen försökte Thailädaren och Anna få mig att släppa taget. "Aldrig" tänkte jag, "då knuffar han ner mig och jag kommer dö av rädsla". Den solbrände Thailädaren LOVAR "not to push me" och när jag lägger armarna runt Anna så ger Anna honom en blick som tydligen betyder "knuffa oss" och ner flyger vi. HAHAHA. Har aldrig varit sååå rädd. Jag var ju till och med rädd när vi studsade upp i luften, vilket vi gjorde säkert fyra gånger. Jag som är höjdrädd, varför skulle jag göra så för?? Men så värt det!
Nu är jag hemma igen och det är kallt och grått i Oslo. Klart Tereza längtar härifrån, vad skulle hon annars ta sina tankar till? Nu är jag i alla fall medlem på en nanny sida och hoppas hitta en familj i Beverly Hills, LA. En kompis bor där och jag älskar ju US and A som ni vet.
Nu är jag lycklig, så lycklig! Efter att Internet varit nere hela dagen fungerar det äntligen och det första jag ser är att Carro har skrivit ett medelande till mig! :) Saknar ju er flickor något enormt, det ska ni veta! Sedan har Anthony skrivit ett mejl där han skriver att han saknar mig och det är ju bra för jag behöver tid att tänka men inte lämna något efter mig. Nu ska jag behålla allt och alla jag har i mitt liv för ni är guld värda :-)
Snart blir det en välförtjänt film på kino (bion) i Oslo, vi har faktiskt städat hela lägenheten idag och rengjort diskmaskinen.
Precis som i USA så spelar de nationalsången i Thailand också och man måste ställa sig upp innan filmen när den spelas. Undrar hur det är här i Oslo? Som i Sverige när man ser någon gammal ful gubbe löjla sig och sedan en stor text som uppmanar: "Mobiltelefoner av och inget annat störande ljud borde försekomma". Haha, fast på norska då?
KOPPEN ÄR PÅ TOPPEN när hon tänker på allt det underbara här i livet.
Hur mår ni mina prinsessor?
Nästa inlägg så ska jag lägga upp lite sötebilder på er för minnenas skull.
Lööööv ya ;-)
Kommentarer
Trackback
